Jag borde inte bry mig. Men jag blir bestört när en debattör i Gefle Dagblad, på en helsida under avdelningen kultur (26/4), har haft för bråttom för att tänka.
Debattörens åsikt: det är för lite idrott på idrottsvägen.
Åhå. Få se, en, två, tre idrottsbyggnader har just tillkommit. Förutom de tre som redan fanns.
Men debattören tycker att det är skandal att inte också den konstnärliga gestaltningen som ska göras får idrottsanknytning.

http://www.arbetarbladet.se/kultur/kronika-gubbkonst-pa-gavlehov-det-har-gjorde-mig-heligt-forbannad

Det naturliga skulle ha varit att gräva i historien och upptäcka att det hade varit självklart att binda ihop Gävles stolta idrottshistoria med morgondagens idrottsliga aktiviteter i det nya området.

Kanske en serie skulpturer över stadens främsta idrottsledare eller aktiva.

Kanske informationstavlor inne i anläggningarna för att påminna och hedra.

Det naturliga skulle inte ha varit att hitta en konstnär någonstans i Europa som inte har en aning om Gävles idrottshistoria och kanske inte om idrott över huvud taget.

Men det var vad Konstcentrum gjorde. Vad detta kommer att utmynna i verkar ingen veta något om, vi får sväva i ovisshet, knäppa händerna och be ödmjukt om att det i alla fall inte blir något som går i rosa.

http://www.gd.se/kultur/idrotten-bortglomd-pa-idrottens-gata