Det naturliga skulle ha varit att gräva i historien och upptäcka att det hade varit självklart att binda ihop Gävles stolta idrottshistoria med morgondagens idrottsliga aktiviteter i det nya området.
Kanske en serie skulpturer över stadens främsta idrottsledare eller aktiva.
Kanske informationstavlor inne i anläggningarna för att påminna och hedra.
Det naturliga skulle inte ha varit att hitta en konstnär någonstans i Europa som inte har en aning om Gävles idrottshistoria och kanske inte om idrott över huvud taget.
Men det var vad Konstcentrum gjorde. Vad detta kommer att utmynna i verkar ingen veta något om, vi får sväva i ovisshet, knäppa händerna och be ödmjukt om att det i alla fall inte blir något som går i rosa.
http://www.gd.se/kultur/idrotten-bortglomd-pa-idrottens-gata